Nu är jag sugen på att bara skriva ut alla mina känslor som finns i min kropp. Så allt kan rinna av mig och bara försvinna. Men såklart att vissa känslor får godkänt att stanna kvar. Jag tror man märker när jag mår bra och när jag mår mindre bra i min blogg. Eller om det är bara är jag som märker på hur mycket jag bloggar. Det har inget hur mycket inlägg jag gör. För ibland räcker inte tiden till för bellablogg.

Har ni känt att ni bara går och väntar  på att någon ska hända? Bara väntar på att en förändring ska ske i livet. För att man vet att det snart kommer. hihi! När ordet kämpa har blivit ens vardag. När vissa människor inte förstår vad man menar när man säger vad man tycker. Dom tar in det som tomma ord. Som att man sitter och pratar ett främmande språk.

Jag har verkligen inget dåligt samvete för jag pratar lite negativt. För det är inget jag brukar pyssla med. Kanske lägger jag upp det hära inlägget. Kanske gör jag inte det.

Sanningen är att jag är trött på människor som säger att dom bryr sig men när man behöver ''någon'' som mest står ingen där. Sånt gör med tokig! Men folk sanerar ut sig själva för lätt. Snart tar jag min resväska och min pappa och reser bort. haha! Kanske kommer jag hem. Kanske så gör jag det inte. Men en sak är säker. Ibland orkar jag inte vissa mig stark hela tiden. Men egentligen är inte starkhet att dölja. Jag slutar inte blogga för lite skit under naglarna.